A very long, and incomplete summary in English

I promised some of my friends who don’t understand Swedish that I would write a few English entries. For different reasons that never happened. So instead I thought I’d try to write a summary in English, just to let you know a little bit about what happened.

We started out by being somewhat cultural when we reached the German coast. A visit to Hitler’s idea of a vacation paradise, miles and miles of identical concrete residential buildings right by the sea. The members of embussen decided to wade through the water past this massive stone construction. Yours truly and one more person saw the folly and turned back but the others didn’t. No life was ever in danger but it turned out to be a hassle. Unfortunately this would be kind of a theme for the trip, embussen not knowing when to say stop and turn back.

Our initial plan was to make Berlin our first overnight stop because we wanted to go to the Panorama Bar where we had a great night two years ago. This plan was scrapped at the last minute, partly because we wanted to get more distance in the first day. Now we ended up in Dresden instead. We found a nice place to park by the river. Our first order of business was to play the first embussen game – 3 against 3, the city against the country. The pitch was cobble stone, we occasionaly had to pause to let cars by, and it was getting increasingly darker but despite all that it was a pretty good game. After the game we had some sekt (German sparkling wine) by the river. [Sekt is a very important thing for embussen. Most people associate football with beer but for embussen the main drink is sekt. It's the perfect drink to have before going to a game, when you're celebrating a victory, or when you're trying to forget a loss.]
We’d scouted this soul club in Dresden that seemed nice but when we got there it was empty. We ended up at what we in Sweden call a gymnasiedisco, a club where the average age is 18-20. For embussen that’s no problem, though, we know how to have fun anywhere.

Our next stop was supposed to be Munich but we decided to stop in Regensburg because we wanted to have time for an embussen match before the official matches of the day. [This is another good thing about embussen, barring events beyond our control, every match must be seen, even matches like Austria-Poland.] In regensburg we went for the expensive lodging, camping. As is often the case, the proprietors of the camp site were asocial, not service-minded, and quite possibly inbred. The camp site was nice, though, and we found a really nice pitch near by for our game.

Next stop Munich. We chose the cheap lodging and parked in Englische Garten. No city vs country game there but a nice kick-about followed by the two matches of the day in a bier garten.

Two years ago we were also in Munich and spent a really nice half-day at the sauna section of the Olympia Bad. We had planned to do the same this year but, this was where the German curse started. When we got there it turned out they were only open late in the afternoon. We got a tip about another place that was supposedly close by. We got back into the van and started driving, and driving, and driving. We asked several people for directions and finally this guy got in and showed us the way. When we got there we were told today was only sauna for women. We stayed there for a swim and a shower. At 4-4.30 we had to be at the airport to pick up a seventh member. Surprisingly we found both the airport and our friend quite easily. Now we had to get as much driving done as possible before the first game at 6. At 5.55 we stopped at a roadside diner and asked if they were showing the game. They said yes so we sat down and waited. They wanted us to order something but we didn’t want to in case the game wouldn’t be on. At 6.10 we finally managed, by mutual effort, to get the game on. When the final whistle blew it was quickly back out and drive along until 8.30 when we found a restaurant that showed the next game. After that final whistle back in the van and drive toward Salzburg. We had to get there the same day since the day after, the 10th, was game day for Sweden. We got to Salzburg, drove to the center to ask for camp sites, got some directions, and drove back out of the city. Again we drove too long before we realized we weren’t where we were supposed to be. Again we asked for directions and drove along. This time we didn’t drive too long before we realized we were way off, we drove to way way too long. Suddenly we found ourselves crossing the border going back into Germany. The second time we arrived in Salzburg we had better luck. We found a camping and and a spot for Isak (that’s the van) and the tent.

Game day: We walked around the area outside the camping to find a pitch to play on. Finally we found one and despite the high altitude we played a good game. Back to the camping for breakfast and a shower before heading in to town. We didn’t have any tickets for the game and we had sort of accepted the fact that we weren’t going to get any, therefore we went to the city and not the stadium area. As we were walking around looking for a place to have a beer we met these Swedes who told us they were selling Greek tickets out by the stadium. We got on a bus and found the place, only to hear there were no tickets left. To soothe our disappointment we had meat balls at IKEA for lunch. After lunch we passed the ticket place again. This time the people in the stand next to it asked us if we wanted to buy tickets. Naturally we said yes. They were the most expensive category and they were in the Greek section but it was still a no-brainer, especially considering the scalpers wanted 100-200Euros more than we paid. Now we ended up sitting perfectly in line to see Sweden’s two goals. I’ve said it before and I’ll say it again, I honestly believe there’s no feeling better than when you’re in place watching your team score an important goal. Pure euforia. After the game we got back to town for food and drinks. We’ve had better victory nights. A crowded bar full of sweaty, horny Swedes drunk off their asses, singing along to rock music isn’t my idea of a great time. It didn’t really matter, though, since the victory was still so sweet. We did stop by an interesting place. It was a small gay bar, a fact we discovered after a while, which actually played every other Falco. I don’t know how many of you, especially non-Europeans, are familiar with Falco. He’s an Austrian who had a few hits in the 80s, Jeannie, Jeannie Part 2, and Rock Me Amadeus. It’s almost the epitome of national pride to me to do what they did.

Wow, this summary is turning out to be much longer than I had expected. I’ll have to give you the rest another time. Right now I’ve jumped ship. The rest of embussen is probably back in Sweden by now but I am in Berlin. I’m also sick and that’s one reason why I’m to tired to write the rest now. Being on the road with embussen is not good if you want to shake the flu. I’m hoping a few calm days in Berlin will help me recuperate. (And for embussens members: I didn’t go with Ron to the club last night.)

To be continued…

Bildparad från slutet av Salzburg till slutet av resan

Resten av EM i soffan

Då var embussen tillbaka i Sverige. Efter en rätt händelserik tur från Österrike till Sverige kan jag tänka mig att de flesta i gruppen just nu duschar, rensar öronen, sover, återhämtar sig samt kollar runt på artiklar som skrivits om det svenska landslagets insats i årets EM. Med gårdagens resultat mellan Holland och Ryssland känns det plötsligt som att vi kanske ska vara glada att Rysslandsmatchen bara slutade 2-0.

35km söder om Munchen gick som sagt Isak sönder häromdagen. De alternativ vi diskuterade under kvällen i tältet på fältet vid autobahn över vad vi skulle göra om Isak skulle ta lång tid på sig att kurera var dagen efter helt inaktuella. Vi fick kontakt med en bilmekare som koncentrerar sig på amerikanska bilar och efter en del fix och trix var vi på banan igen – dock med en något tunnare plånbok.

En natt i Joditz, slänga av Poppy i Berlin efter en riktigt fin lunch i Prenzlauer Berg drog resten mot Sassnitz igår kväll via stopp i Neubrandenburg för att se match. En bar med sand på golvet. Och nu är vi hemma.

Teatern i Innsbruck

Vi har lämnat den sunkiga campingen i kranenbitten och gav oss iväg pa en liten tur i alperna. Första stopp blev camp swedens camping där vi stötte pa den andra embussen. Den var stor som fasen, göteborgarna var rätt stora dom med. Men kool, stablit jobbat. Tvingade upp Isak pa slingrande vägar och full gas för att klara det. MEn det gick o en spoiler hgick sönder. Jag skyller pa Ola men bör nog ta pa mig det…

Österrikes förlust och uttag firades kungligt. En liten biergarten i en teater hittades pa vagen ner fran fan zonen i hoppbacken. Oj ojoj, sovplats ordnades av delar av embussen. Jag, Ola och Hans stannade i Isak, fem metzer fran puben. MSatans trevligt. Lite av svartklubbskänsla. Allsang runt pianot. Parkfyllo med munspel ville bara lira blues. Hans giraffspelade, vi sjöng. Vi drack sekt. Massor av sekt. Frulle utlovades kl 11. VId tolv var vi pa plats. Mycket fin frulle. Eger satte nog i sig fem bullar och en omgang ägg o bacon.  Far se om vi firar sveriges seger över ryssarna där med. Vi far se, man vet aldrig med embussen var vi hamnar.

Idag är vi trötta o det regnar. Imorgon match. Allvar och tvagning ett maste.  

Ljuset

Under VM i Tyskland hittade vi ett vinnande koncept. Saunaparadise.  Flera olika sorters bastu, kalla och varma bad, flödande duschar; renlighet och vederkvickelse i mängder. Det finaste var Olympiabadet i München där vi under nagra timmar förvandlades fran svettiga killar till ekalyptusdoftande herrar med ett lite större leende än tidigare.

Vi försökte göra ett aterbesök nu pa vägen ner. Men de valde ju att ha stängt. Men embussar och Olympiabad skulle visa sig vara en naturlig kombination. När vi vaknade efter den bittra förlusten kände vi att kropp och själ behövde tvagas. Vi fragade efter Sauna i närheten och svaret blev Seefeld. In i ISAK och höger ut pa vägen. Och plöstligt föll världen pa plats. Vägen klättrade rakt upp pa berget, motorn fick slita, solen glittrade över glaciärerna, grönskande pister bröt av den vackert skiftande skogen, kossorna stod i givakt längs staketen och när vi klev av för att fraga efter själva badet när vi kommit fram spelades det joddelmusik fran serveringen.  Vi hade liksom hittat själva Alplandets hjärta. Det var sa idylliskt sa man nästan bad nagon ta ner kulisserna, stänga av bandspelaren och sluta skoja. Det var för vackert, sunt och ljuvligt.  

Och badet var i samma anda. Nästan för bra. Angbastu med lite mint, kalla bad i riktig grotta, bubbel under bar himmel och inte minst ett LICHTRAUM! Ett ljusrum! Detta rum maste jag berätta mer ingaende om. FAst kanske manga vet, men jag visste inget och inte blev det sämre av att det lag pa en alptopp. Ett rum med sköna stolar och ett kupolformat tak som belystes med olika färger. Efter att först med fnissat lite och inte fattat vitsen stod det plötsligt klart. Jag fylldes av lugn och kraft. Och blev helt uppslukad av de olika färgerna: grönt, volett, rött, orange. Jag slutade se konturer och djup, eller kanske mer upplevde ett oändligt djup. Allt man förnam var färg och allting var självklart. Jag förstod alla samband, allting var glasklrt, meningen med livet var given, det var fan i mig det sublima. Det totala. Ni kanske tänker att jag överdriver eller är en new age-idiot. Men jag mahända tar i men det var mijnsann ritigt prima. Och tidigare har min favoritfärg varit grön, men efter detta rum har jag bytt. När den röda färgen tonades in tog den totalt över. Tog totalt över världen och mig själv.  Det kanske är lite mycket Lundell men plötsligt förstar jag tyngden i den röda färgen.

Ni kanske tror att jag blivit frälst eller idiot men jag är som vanligt. Plus att jag har sett ljuset. När jag kommer hem baby, ska vi ljussätta taken.

 

Resande fran England

När man kastat sig och försökt lura sig till frispark i varje närkamp hela matchen, förtjänar man inte att fa avgöra i 92 minuten. Visst okej, Spanien hade mest spel och pa ett sätt var det rimligt, men men men. Sverige spelade stralande efter Speniens ledningsmal och fram till paus. Och var täta i andra halvlek. Tenggrens dom var hard; Man släpper inte in en gubbe i straffomradet i 92:a när det star 1-1. Man tar ett gult. Det hade Tenggren gjort. Det är en kille som säger att det är lättare att spela själv i backlinjen än att ha en massa lagkamrater som ställer till det.

Vi bor pü en gräsplätt utanför Innsbruck med en massa andra svenskar. Vi ser ut som de fletsa andra fast ända inte riktigt. Vi byter om till riktiga träningsmatcher i princip varje dag och framat middagsdags tar vi ett glas sekt och pratar om att vi mest vill umgas med varandra. Vi är inte otrevliga eller sura eller sa, vi pratar med andra emellanat, men vi har ju akt iväg för att fa kvalletid med varann sa därför är det gruppen som gäller. Vi tycker om att sitta i ring och prata. Men visst, vi sjunger nidvisor och vralar precis som andra när det är match, sa jag menar inte att vi är bättre än de andra pa nagot sätt.

Pa bussen hem efter matchen igar (vi akte kommunal buss) träffade vi lite britter. De var klädda i Speniens färger vilket vi tyckte var lite märkligt och fragade hur det kunde komma sig. De sa att de gillade fotboll sa mycket sa när inte England var med fick man aka och heja pa nagon annan. Mycket trevliga killar som hyllade goda svenska fotbollsspelare som gjort gott i England. (Den de hyllade mest var Rolle Nilsson.) Det är fint med engelsk engelska för övrigt.

Stan vann internmatchen igar efter en tät och taktisk match. Bada lagen spelade bra. Vi kom fram till efter matchen att vi maste mixa lagen och ta ner hypen lite sa det inte blir för organiserat. Vi ska liksom ha lite mer samba. Riktiga tävlingsnördar är vi nämligen som tycker det är för roligt att vinna. Men bra spel och fina killar!

Internet pü denna lite sunkiga camping är vad det är. Puh.

Bilder 1

 

Böta kläder och pygmévarning *

Jag har alltid tyckt att campingar är lite konstiga. Sura människor som egnetligen vill ha egen semester som driver dem och lite allmänt skumt kring att ha allting förpackat i plastboxar och saker med massa snören. Men allteftersom slutspelsresorna gar sa blir det oftare camping. Lite mer dusch och sant som lockar och det aär ju faktiskt helt okej. Sa nu när vi campade i Salzburg pa samma plats i hela tre nätter sa tänkte jag att jag skulle anamma konceptet i princip fullt ut sa jag gick med smutsiga strumpaor och svettiga skjortor och tvättade. Riktigt noggrant och gnuggade tills jag var alldeles trött i nyporna. Hängde upp, vände nagra ganger och lät det sedan i tillitens tecken campingfränder emellan hänga kvar pa tältet när vi drog in till stan. När vi kom tillbaka hade det regnat utav satans helvete. Allt var blött och 7 pers fick sova i bussen.

Trots allt var det nog bra för sammanhallningen trotsatt nagra klagar över att sömnen blev lidande. Vi är minsann riktigt fina kompisar.

Nu aker vi mot Innsbruck, men väljer att stanna i Kitzbühl. För att ga pa Afterski maste man väl om man är i Österrike.

Vi sov förbi planerad morgonmatch mellan stan ocjh landet, men det blir en höghöldsmatch ikväll istället. Och det krävs att vi repar mod i lag Stan eftersom när vi ledde efter tre riktigt fina anfall med 3-0 igar blev vi övermodiga och slutade löpa i luckorna och blev oroliga i försvaret. Dessutom började lag Landet sla höga bollar pa Hans och Deg, bada dessa herrar kring 1,90-strecket och lag Stan med klar pygmévarning klarade inte värja sig. Vi maste vaga dra en gubbe ikväll och löpa snabbt och hart.

Rita har bjudit till fest pa campingen i Innsbruck. Undrar om vi hittar dit. Vi har ju den fina strategin att bara köra när vi letar, vilket ju brukar ga fint om man inte har otur, men som tidigare sagts sa kan det ocksa innebära att man passerar gränsen tre ganger när man ska in i Österrike.

Snacket i bussen kretsar saklart kring fotboll men börjar ocksa att definiera relationer och hur goda vänner vi är. Ikväll ska jag ta upp hur fint Hans inlägg om hans morsa var innan avresa. Vi vralade lite för vara mammor när Zlarre satte den i krysset häromdagen.

*Vi respekterar pygméer och syftar bara till att lag stan är lite korta i rocken.

Varannan Falco

Att ha Egermayer hängande över sig etfer ett mal i krysset av Zlarre är overkligt festligt. Jag stod där och jublade och da flög denne ädle herre i en bage och landade pa min axel. Och sen hangde han där. Ett bra tag. Jag började skratta och darra i benen och han bara hängde kvar. Och han vägde ingenting.  Sen fragade han efter sina solglasögon och da vet jag inte om han fortfarande var kvar eller om han bara svävade omkring.

Vad jag försöker säga ärt att uppleva ett mal i ett slutspel är sa fantastiskt sa man nästan dör. Och när slutsignalen gick och de lirade ”One moment in time” med Whitney, sa grät man som ett litet barn. All uppladdning i tva ar bara rann ut och det var sa vackert sa man fattade att Mozart nog kollade pa fotboll och sen komponerade med de ytterst stiliga Alperna när han skulle sätta sig och fila ihop lite dängor.

Undrar om det är idag, dagen efter matchen som vi ska dela ut lite skivor till personer pa stan. Vi gjorde det i förra EM med var lat ”Nu ska vi spöa skiten ur dem”. Den här gangen har folk ju fattat vad internet är sa istället för att göra flera hundra plattor sa har vi bara gjort 20. En väldigt utvald skara ska fa dessa saledes.

En mycket kul sak inatt. När vi skulle dricka upp österrikarnas öl för att fira segern sa gick vi in pa en bar. Till min glädje spelade de Falco. Framtill dess har jag inte tänkt pa att han ju kommer fran detta lilla alpland, sa det kom som en mycket glad överraskning. JAg gick fram till bardisken och sjöng unisont med den lite granande damen bakom disken de tva första verserna av Jeanny (för övrigt en liten hyllning i smyg till min fina tjej). Ölen blev lite billigare tror jkag och allt kändes sa rätt. Sen visade det sig att det inte var mer än början. Det visade sig att varannan, VARANNAN, lat var Falco. Vilket brilljant koncept för en bar, varannan Falco! Jag kunde stannat där resten av livet, men de andra ville ga efter bara 12 minuter. Livet är vackert och omväxlande.

 

   

3 poang i gruppen!!

Det hander valdigt mycket for EM-bussen kanns det som. Vi befinner oss i Salzburg och ska se andra omgangen har for att under morgondagen borja ta oss mot Innsbruck for nya bataljer.

Gardagens match mot Grekland var nagot utover det vanliga. Vi strosade omkring i centrum for att hitta en lamplig storbildsskarm att se matcherna pa. Vi stotte pa ett gang aldre herrar med bland annat den gode Torbjorn Nilsson som tipsade oss om att dra till Stadion-omradet om vi var sugna pa biljetter. Sagt och gjort, vi brande upp och hittade ett grekiskt talt som salde biljetter. Gladjen i EM-bussen var total. Vi hade lyckats komma at 7 kategori A biljetter till en premiarmatch! Nice…javligt nice…

Och matchen far man forutsatta att 95% av svenska befolkningen satt klistrad framfor. Grekernas gladje innan matchen forbyttes till besvikelse, men en eloge for deras satt atrt hantera forlusten. De tackade oss for en bra match och vi var stortlyckliga.

Gallande internserien kan jag gladeligen aven namna att dagens match vanns av lag Landet. Landet har utvecklat sitt spel till en ny dimension och börjat utnyttja sina langa spelkare genoim att spela mycket i luften…med gott resultat. Inga forvantningar pa vinst innan avspark 11.00. Men gladjen var pa topp efter slutsignal en timme senare. Man kan saga att det gar extra bra for Landet….vinst igar och vinst idag.

Isak pinnar pa bra och imorgon, som sagt, drar vi mot Innsbruck dar vi stannar de nastkommande tva grupopspelsmatcherna. Om det sen blir Basel eller Wien aterstar att se. Ambitionen ar att smalla upp lite bilder har, men internet-caféerna har inte direkt höllt snabb bredbandsstandard. Men det kommer, vi lovar!