Samspel och lite tur
– Med lite samspel och med lite tur kan det här laget gå bra, sade en man i gul tröja, i telefon, på väg bort från Råsunda efter matchen.
Och det var väl just det man precis visat. Att om man hjälper varandra, ger understöd och passningsalternativ och har lite tur, kan det gå vägen. Samt om de som har potential tar steget fram och är på sitt max. Dessutom att de som inte hittills riktigt visat att de har klass, plötsligt har det. Ander Svensson, Johan Elmander, Kim Källström, Olof Mellberg och Andreas Isaksson var de som gjorde vad vi vet de kan och precis så underbart vi ville. Och sen gjorde Mikael Lustig sitt livs match. Han gled, han stred, han tajmade. Med hjälp av Elm.
Just samarbetena var totala. I par hjälptes man åt. Kim och Anders, Olof och Daniel, Olsson och Larsson, Ola och Johan, och så då Mikael och Rasmus.
Andreas Isaksson hjälpte sig själv. Med den äran. Vilka räddningar.
Jag ska ju be om ursäkt. Jag har skrivit krönikor om att det var bäst att ställa in sig på Play off. Vilket nu plötsligt är alldeles onödigt. Vi kan ta det lugnt och mysa resten av hösten. Förlåt.
Sen är det kanske två saker till innan jag går loss om att vi är i Polen och Ukraina.
Det första. Ett magnifikt försvarsspel. Följsamt, energiskt, uppoffrande. Med nyanseringen att Holland inte fläkte fram de sista tio för att verkligen ge allt för en kvittering. Men visst tryckte de på allteftersom. Efter 60 minuter gick vi på knäna, men hittade småningom ny luft. I en slutspelsmatch hade vi tvingat Isaksson att göra två räddningar till kanske, bör ändå sägas.
Det andra. Vi ska se detta som att svenska landslaget kan göra fantastiska matcher mot bra motstånd, i princip så kallat bättre motstånd. Även denna upplaga av landslaget. Vi ska skilja det från att det går att spela så här i alla matcher. Den förra versionen av landslaget hade mest denna egenskap. Denna upplaga har åtminstone en tendens att kunna ha en annan. Så innan ni ropar sönder er om att Sverige aldrig ska spela med Zlatan, betänk detta. Vi kan gneta när det behövs, annars behöver vi spela.
Men nu till hojtandet om att vi är i slutspel. VI ÄR I SLUTSPEL! När man missat förstår man än mer hur stort det är. Nu har vi en sommar framför oss som är helt fantastisk. Det är ju så mycket viktigare att gå dit än att gå långt sen, om man ska vara lite krass.
Planera bilinköp, kolla giltighetsdatum för pass, kolla vägnät i öst, fundera över surkålsrecept, söka biljetter. Prata lag, prata boenden, minnas gamla slutspel, kolla segersektsalternativ.
Att se glädjen hos spelarna efter slutsignalen var fantastiskt. Isaksson lyfte folk i luften, Olsson bankade på en skylt, Ola dansade högstadiedisco. Sött, vackert och stort på en gång.
Vi slog Holland. En nästanfullmåne vakade över nationalarenan. Publiken grät glädjetårar och kramade främlingar. Ett stort steg för Hamréns konstellation. De hade bevisat något.
– Med lite samspel och med lite tur kan det här laget gå bra.
Postat i: Uncategorized
