På ett sätt var det en vanlig match. En sån där match man förlorar för att man inte kommer riktigt upp i nivå för att motståndarna är för bra. Men eftersom man inte är helt hopplöst dåliga och man har lite tur för att motståndarna missar sina första chanser så blir det ett klädsamt resultat på sisådär 2-1. Sen diskuterar man lite kring vad som hände på de där två målen, sen tar man upp hur man ska göra i nästa match för att det ska gå lite bättre.
Men det var ingen vanlig match. Det var en snyting. Sen en till. Sen en till och en till. Sen en fuktig målvaktshandske mellan en ytterligare.
Som åskådare var det inte lätt. I det moderna samhället vet man inte hur man beter sig när man får spö. Än mindre när man får dyngspö. Vi skruvade på oss. Försökte titta med tom blick, skoja bort det, men det blev mest ingenting. Det sista skämtet, efter att vi kastat min nya turhatt i en papperskorg, var att “det var ju en fin arena”. Men det blev inga skratt på den.
Är det då så som många säger idag? Att Sverige var naiva, övermodiga och gick i fällan. Inte riktigt vill jag påstå. Vi var sämre och kom dem inte in på livet. Och att det blev så stora siffror har inte att göra med attityd eller spelmodell. Kliver man inte in framför sin motståndare när bollen kommer så blir det mål. Och om man inte gör det och inte ens stör med kroppskontakt blir det nästan garanterat mål. Speciellt om man möter orangefärgade huggormar som hugger när man ger dem handen. Ska det bli något mot ett världslag måste man vara som klister. Det var vi alls inte.
Individuella spelare då? Safaris osäkerhet som vi sett ibland bubblade över. Efter en svajig inledning jobbade han upp sig, men sen det där inkastet och sen var det stordarren. Och Granen gjorde inte den där jättematchen som vi hade hoppats på. Svensson och Pontus hittade inte flowet, hittade inte den ständiga kontakten med sina konkurrenter. Zlatan hade inte touchen som han kan ha. Tiovonen hade kunnat ändra hela tavlan, men den lilla bollbågen blev 7 centimeter för sned. Kim och Oscar gjorde det bra när de kom in. Men det räckte inte. Sebastian Larsson var den som vågade ta löpningar och dessutom hann med. Mycket mer än så var det inte.
Vi ska såklart ta nya tag. Och med lite försvarsträning och eventuellt några byten i startuppställningen nu när vi synats lite mer noggrant, så ska vi nog kunna komma tvåa i grupen och ta oss till EM. Men vi får vänta några dagar innan vi skissar för mycket på det. Först ska vi ligga med ispåsen mot kinden i soffan. Få ner svullnaden och att det blå kring ögat ska blekna något. Äta kycklingsoppa lite försiktigt. För det är obehagligt att få en snyting.
Postat i: Uncategorized
