Näringslära

Ikväll kände jag mig faktiskt lite trött efter dagens härjningar. Konstiga, varierande telefonsamtal och möten med människor som gjorde att man kastades hit och dit. Inget ont i det, tvärtom, men jag får erkänna att det gjort att jag var lite trött när det vankades afton. Efter en liten stunds funderade kom jag till min vanliga slutsats när det gäller trötthet; jag saknade vätska- Så jag drack 1,5 liter vatten. Och mådde genast bättre. Fortfarande lite trött men ett helt annat drag i skallen. Så mitt första tips idag är: Är du trött? -Tryck i dig 1,5 – 2 liter vatten! Funkar oftast.

Jag har en generell tro på att man känner vad ens kropp behöver. Med all respekt, eller åtminstone lite, till alla dietister och liknande, så tror jag man kan och ska lyssna på vad kroppen upplever att den behöver. Behöver man salt, så känner man saltsug, är man törstig så saknar man vätska. Typ.

Ett exempel, av vardaglig art, är förra sommaren när jag och min gode vän Hans ställde till med stor fest. Naturligtvis med fotbollstema. Efter två tuffa matcher, där jag tog ett om jag får säga det själv, ett väldigt stort löpansvar såväl offensivt som defensivt så var jag ganska totalutpumpad vid klockan 16 på lördagseftermiddagen. Så när själva aftondelen av festen med middag och annat skulle börja, kände jag en tvekan över om jag skulle orka vara med överhuvudtaget. Kroppen skrek efter ny kraft. Som god lyssnare tog jag själva matdelen av middagen på stort allvar. Jag åt potatis och kalkonskivor. Och eftersom jag förstod att kroppen menade allavr tog jag inte till i underkant. Jag tror jag åt 12 eller 13 potatisar och kanske uppemot 20 skivor kalkon (som förvisso var tunnskurna). Till detta en riklig mängd vatten, kanske cirka 2 liter. Innan jag tog sista portionen hade jag börjat misströsta och trodde att det inte skulle funka. Men plötsligt tog det skruv. Festen blev bra och allt var finfint. Tack vare att jag lyssnade på kroppen.

Jag tänker att detta är viktigt inför stundande strapatser i sommar. Både för publik och spelare och alla runtomkring. Lyssna på kroppen. Och tro på den även när den verkar överdriva för oftast har den rätt. Naturligtvis har många redan tänkt på detta och kockar och andra följer med landslaget bara för att tillgodose så många behov som möjligt. Men jag tror att det är extra viktigt att se till individen. Och göra det fullt ut. För det finns de som tror att jag inte borde äta 13 potatisar för att orka med en kväll. Och det finns de som kritiserat mig och min kompis Tulle för att knäcka några extra råa ägg över potatismosen för att få det där extra energitillskottet. Men våra kroppar sa att det var rätt.

Inflikas bör att det finns tillfällen då kroppen har varit lite snett ute. Det händer att den skojar. Exempelvis var det kanske inte helt rätt när jag hade vinterkräksjukan att kroppen tänkte efter att magsäcken tömts: “Aha, jag behöver julmust!”. Framförallt var det kanske inte rätt att den efter fyra magsäckstömningar, bestående av julmust, tänkte: “Aha, jag behöver julmust!”. Och kanske är det inte rätt när kroppen fått mumsa i sig 13 starköl tänker: “Aha, det skulle vara gott med en starköl!”. Dock tror jag det är rätt med ett fyrpack muffins när man vakat en natt för att kunna sova riktigt gott.

Så det finns tillfällen när det är svårt att evgöra om det är ett behov eller något slags knarkabstinensliknande tillstånd, men mitt råd är: Lyssna på kroppen; jag tror den har bäst koll.