Evenemanget vi många önskar vi hade upplevt. Många av oss romantiserar om denna tid. Vi önskar vi levde på den tiden. Men frågan är om vi i utbyte mot detta hade gått med på en plats på äldrevården idag? Eller svårigheterna med att få ihop ett gäng och köpa en buss för att dra ner till årets mästerskap som med vår ringa ålder på en sisådär 80 skulle innebära.
Nja…jag vet inte riktigt, det verkade ju trots allt som att fotbollen fortfarande låg i sin linda, den var inte riktigt färdigutvecklad. Så klart är det 1958 jag har i åtankarna. Sverige stod som arrangör för detta års VM. Jag kan varmt rekommendera det öppna arkivet på www.svt.se. Där finns många sköna klipp från VM58. Ja, för övrigt sköna klipp från andra mästerskap. Men det är just 1958 jag vill fokusera på här.
Härommånaden kom ”1958 – När folkhemmet fick fotbolls-VM” av Arne Norlin. Så klart klippte jag till med ett ex av denna. Och vilket underbart kap. Jag frossar i varje kapitel, varje stycke, varje ord som redogör för denna tids fotboll. Mycket av det vi ser som självklart, var stort no-no på den tiden.
För det första…att flytta till Italien för att tjäna pengar på sitt sportintresse som proffs? Nänä…mötte stor skepsism och motstånd från den tidens fotbollsförbund. Så, att överhuvud tänka sig att man tog hem proffsen för spel i VM58 var av vissa totalt vedervärdigt. Till slut lyckades Bergerus övertyga skeptikerna på förbundet.
Avbytare under en match? Nädu! Elva uttagna spelar. Skadar man sig får man fan tåla smärtan. Var det så pass kritiskt kom massören ut och tog upp spelaren i ett brandmansgrepp och stack in i omklädningsrummet för snabb healing.
Det fina var väl egentligen att Sverige gick till final tillsammans med Brasilien. Och om Brasilien finns det en del roliga anekdoter att läsa om i boken. Slagsmålen som utbröt mellan spelarna i Brasilien och Ungern efter en match, psykologen de tog med sig till Sverige för att undvika (i alla fall minimera) handgemäng spelare emellan.
Det gick rykten om att det i Hindås (Brasiliens förläggning låg i Hindås utanför Göteborg) nio månader efter VM föddes en massa ”små svarta barn”, med tanke på Brasilianarnas ”lekfullhet” mot svenska jäntor. Dock berättas det att vissa brasilianare fick sig en svensk flickvän under VM. Dock inga barn som resultat.
Ja, it keeps on going. Jag har inte kommit långt i boken (sid 99), men jag älskar den. Har bestämt mig för att den ska hålla tills Isak styr sin kos till Österrike i Juni, så jag tar det lugnt med läsningen. Kanske en halvtimme (ytterst sällan 1 timme, försöker jag…och då är det MAX) precis innan läggdags. Annars hade jag nog fått sjukskriva mig. Den är nämligen svår att lägga ifrån sig.
Arkiverad under: Uncategorized
